Lämning

Då åkte Jim, igår morse iväg igen och ska vara borta 9 dagar. Det kändes jobbigt för jag undrar hela tiden ”hur ska det gå” med två barn ensam. Jag vill vara Nellie till hands och får dåligt samvete, när jag inte kan det, då Milo behöver mestadels av tiden. Ja, det är helt förståeligt, för Milo är en bebis och behöver sina behov gjorda, men ändå svider det i hjärtat, varför? Jag är ju inte elak, jag kan bara inte ge tiden Nellie fick förr. Jag älskar henne så det gör ont. Jag ”hatar” mig själv, för att jag alltid får dåligt samvete över mina barn, det enda som faktiskt kan få mig att känna mig svag.

Men utöver mina känslor för barnen, som tär på mitt huvud, så lämnades Nellie på dagiset idag. Milo la på golvet och alla barnen sprang och tittade på honom, jättespännande tyckte de och Milo verka också tycka om det. Han ligger gärna ner och tittar sig omkring, han blir helst inte buren för länge vilket jag tycker är konstigt, men alla är ju olika. Han är dock en riktig mysare och hade gärna legat dagarna ut i sängen, ammat, ”pratat lite” och tagit sina naps. Ja, det hade Milo verkligen tyckt om, men då hade inte jag fått någonting gjort så det är inte ett alternativ. Jag älskar att han är så mysig såklart, för jag får vila ut (när jag är själv med honom) med nu finns det en storasyster med i bilden och ett hus att underhålla.

Gissa vad jag gör just nu? Ammar såklart, supermysigt, men får hoppas han kan sova lite själv, så att jag kan städa kylskåpet innan vi får besök på lördag. Min mamma kommer hit, med Nellies kusiner och hjälper mig lite med allt, plus håller mig sällskap, hela nästa vecka när dagiset är stängt och Jim är borta. Det ska bli så härligt och jag ser verkligen fram emot det.

Ha en bra dag!

Mina underbara älskade barn❤️