Lämning

Då åkte Jim, igår morse iväg igen och ska vara borta 9 dagar. Det kändes jobbigt för jag undrar hela tiden ”hur ska det gå” med två barn ensam. Jag vill vara Nellie till hands och får dåligt samvete, när jag inte kan det, då Milo behöver mestadels av tiden. Ja, det är helt förståeligt, för Milo är en bebis och behöver sina behov gjorda, men ändå svider det i hjärtat, varför? Jag är ju inte elak, jag kan bara inte ge tiden Nellie fick förr. Jag älskar henne så det gör ont. Jag ”hatar” mig själv, för att jag alltid får dåligt samvete över mina barn, det enda som faktiskt kan få mig att känna mig svag.

Men utöver mina känslor för barnen, som tär på mitt huvud, så lämnades Nellie på dagiset idag. Milo la på golvet och alla barnen sprang och tittade på honom, jättespännande tyckte de och Milo verka också tycka om det. Han ligger gärna ner och tittar sig omkring, han blir helst inte buren för länge vilket jag tycker är konstigt, men alla är ju olika. Han är dock en riktig mysare och hade gärna legat dagarna ut i sängen, ammat, ”pratat lite” och tagit sina naps. Ja, det hade Milo verkligen tyckt om, men då hade inte jag fått någonting gjort så det är inte ett alternativ. Jag älskar att han är så mysig såklart, för jag får vila ut (när jag är själv med honom) med nu finns det en storasyster med i bilden och ett hus att underhålla.

Gissa vad jag gör just nu? Ammar såklart, supermysigt, men får hoppas han kan sova lite själv, så att jag kan städa kylskåpet innan vi får besök på lördag. Min mamma kommer hit, med Nellies kusiner och hjälper mig lite med allt, plus håller mig sällskap, hela nästa vecka när dagiset är stängt och Jim är borta. Det ska bli så härligt och jag ser verkligen fram emot det.

Ha en bra dag!

Mina underbara älskade barn❤️

Kvinnokroppen

Jag har bara ett ord att säga och det är, WOW. Kvinnokroppen är verkligen fantastisk och att den kan reparera sig så fort efter en graviditet är helt otroligt.

Nu vet jag att de finns kvinnor som har flera komplikationer efter graviditet, svårare för att gå ner i vikt eller är deprimerade, därav inte orkar lägga energi på något eller lägga ut bilder på sig själv, vilket inte alls är fel. Så detta är inget jag vill visa, för att vara ”elak”. Varför jag skriver detta, är för att jag vet att vissa faktiskt kan ta illa vid sig och tycker att man ”skryter” men man måste få kunna visa upp sig själv, utan att få dålig kritig, hur man än ser ut. Och även få vara stolt över dig själv.

Jag är väldigt glad, att jag faktiskt snabbt går ner i vikt efter en graviditet, utan att behöva kämpa för det. Jag har med båda barnen gått upp mycket, vilket har varit jobbigt och gjort ont, men som sedan har försvunnit snabbt och gjort så att kroppen även snabbt har läkt. Med första barnet gick jag upp 22 kg och med andra 25, min mage har varit stor med båda, dock var magen mycket större med nummer två. Med ettan sprack inte magen alls, medan med nr två, fick jag en del bristningar fram på magen. Den blev så fantastiskt tung och det börjad till och med blöda mitt på magen pga bristningarna. 124 cm blev omkretsen till slut med nr 2, så jag förstår varför jag hade så ont. Ont kan man givetvis få trots storlek, men nu talar jag för mig själv. Fick ofta höra om jag har tvillingar, vilket egentligen är för jäkligt eftersom det finns de, som faktiskt hade kunnat ta riktigt illa vid sig över att få höra det. Man säger bara INTE så, till någon!! Som tur är, har jag aldrig brytt mig mindre, om vad folk tycker och tänker om min mage. Jag har bara sugit in de fina kommentarerna jag fått och det är fler. Hallå, det ligger ett liv där inne, det finns inga fula gravidmagar, bara dumma kommentarer.

Men som ni redan läst upptill, så är jag på rätt spår till min normalvikt. Vilket jag givetvis vill gå ner till. Jag har ingen stress med det och det får ta den tid det tar. Jag har 4 kg till och gått ner 21 kg på 9 veckor, det är sjukt, tycker jag iallafall. Kanske inte är så konstigt egentligen, då min ”lille” pojk hänger mig på armen om dagarna och ammar hela tiden, typ. En riktig bastant krabat, som får mig att svettas, haha!

Nu ska jag äta lunch, sen får dagen bli som den blir, dock tillsammans med min familj.

Ha en fin dag alla.

1 dag innan han kom och 9 veckor efter förlossningen. Magen är fortfarande lite skadad och skrynklig, men det kan man förstå.

Dop

Dop för vår son, Milo John Gottfridsson.

I Sverige höll vi en fint och enkelt dop för vår fina son. Till gudföräldrar valde vi jims syster, Joy och min systers man, Andreas. Dopet höll vi enkelt med endast vår familj, och hade det efter kyrkan i vår sommarstuga, där det bjöds på smörgåstårta och tårta.

Godmorgon

Vilken härlig vecka vi har haft och snart är den också slut. Jag kan helg ärligt säga att dessa 4 veckorna har varit de mest intensiva och snabbaste veckorna i mitt liv, jag kan inte förstå att Milo redan blir en månad på söndag, jag hinner knappt blunda.

Lille Milo är väldigt närhetsberoende, vilken absolut inte är konstigt, men han kan inte ens läggas ner, för då vaknar han direkt och ska upp i famnen. De första två veckorna la han fint i vagnen och sov 3 timmar i sträck, men sen hände något och han vill bara vara omfamnad. Sen jämför jag lite med det fösta, vilket man inte ska göra, men Nellie har alltid varit så himla bra på att sova. Hon älskade vagnen, det räckte att man stack ut den där ute, så slocknade hon. Hon var även mer aktiv bebis och ville absolut inte mysa i famnen. Milo är lugnare och mysig, medan Nellie var en aktiv bebis som snabbt skulle fram i utveckligen, vilket man förstår idag. Hon är så himla duktig, klok och framåt min ”stora” tjej. Men Gud vad jag älskar mina undebara barn.

Till något annat, så var vi på masterexamen fest för Sara, det var trevligt och det blev tillslut som ett stort dagis, med så många barn från åldrarna 0-10 tror jag. Nästan alla vuxna som var där hade två barn. Men det var kul och vi hade det skoj.

Igår fick vi en härlig familjetid på Legoland och Nellie lös upp som solen, när hon fick höra att vi skulle dit. Hon har ju pratat om det hela året och äntligen blev det av. Vi väntade Nämligen på mig, så jag också kunde åka massa , så himla kul hade vi. Nellie har även kommit upp i längden där hon får åka det mesta, med vuxet sällskap, så vi sprang runt där i ett strålande, varmt och fint väder. Det blev lite svettigt, då vi fick bära runt på Milo, som vaknade upp exakt varje gång vi skulle lägga ner honom i vagnen. Jag sa det till Jim, att man lika bra kunde skippa vagnen, men när vi väl tänkte efter, så gillar han vagnen bättre när han är mätt och pigg. Så där la han och ”pratade” mellan stunderna, så vi fick vila armarna, haha. Men jag njuter av närvaron, för snart är den puts borta.

Snart åker Jim iväg med landslaget och är borta från lördag till nästa måndag, över en vecka. Jag är lite nervös faktiskt, det är ändå nytt för mig med två barn, ensam sämre sömn, lämning på dagis, aktivitet, Milo på armen, utan någon avlastning. Visst, Nellie kan säkert vara hos några kompisar, så det är skönt att hon får leka av sig lite, jag vill bara hennes bästa. Men jag tror ändå det kommer gå så fint det kan.

Ha en underbar dag!

Ensam

Hej hej! Då är jag ensam två dagar med barnen, Jim är nämligen på borta match och kommer hem fredag morgon igen. Han har varit borta över dagen innan, så det är inget nytt att vara ensam hemma med barnen, men nu blir det även nätter. Dagen idag har varit väldigt lugn, Milo har verkligen sovit hela dagen, bortsett från matning och blöjbyten.

Nellie har varit på dagis och jag har passat på att röja undan lite i hemmet. Sen körde jag och Milo till förskolan, hämtade Nellie och direkt till affären för att handla hem lite. Sen har jag och Nellie pysslat, varit en sväng på lekplatsen och Milo har sovit. Vi lagade mat tillsammans och Milo vaknade precis när vi skulle äta, så vi åt alla tillsammans, det funka det också. Sen somnade han igen och vaknade när Nellie hade somnat runt 19.40.

Då blev jag sugen på att bada honom, han har inte badat ännu så jag ville se hur hans reaktion skulle bli. Så jag tog fram allt och han tyckte verkligen om det, till och med så han sket rejält i badet. Det var inte lika härligt kan jag tycka, men han stirrade upp ögonen och njöt ordentligt, så det var kul att se (att han tyckte om att bada då). Efter blev han hungrig och bajsade samtidigt ner hela handduken, under tiden som han ammade. Sen skulle jag snabbt på med blöjan efter allt röj och fick istället kiss över hela mig, där är skillnaden mellan en pojke och flicka, haha. Ja, man har verkligen glömt bebis livet, inte alltid så lätt och charmigt med ack så underbart. Jag älskar livet med mina barn och givetvis min fina sambo, vi är bäst tillsammans.

Nu ligger Milo lugn och vaken och jag ska kolla lite tv, innan vi ska sova. Eller ja, så mycket sömn man kan få, nu kör jag bara på efter hans rutiner, men runt 3 månader ska det bli ändring på det. Det har jag bestämt mig för haha.. Jag önskar mig själv ett starkt lycka till.

Ha det så bra.

Två barn

Hej och hå! Efter all den långa väntan så kom han faktiskt ut, fast 11 dagar senare. Dessa sista dagarna kändes längre än de första 40 veckorna, sjukt vilken väntan. Med min superstora mage, så kändes det verkligen som den skulle spricka, ryggen gjorde ont, jag fick till och med ont i mina knä och hälar. Nellie undrade hela tiden när Milo skulle komma, det var helt enkelt väldigt långa och jobbiga 11 dagar.

Men den som väntar på något gott väntar inte för länge och nu säger jag istället, äsch det var väl egentligen inte så farligt, haha. Dock fick jag bli igångsatt, i Tyskland blir man det 10 dagar över och i Sverige 14, så han hade nog stannat ännu längre. Som tur var gick igångsättningen snabbt, redan på natten (efter samma dag) fick jag värkar och 12 timmar senare var han ute. Det kan ta upp till 3-4 dagar med igångsättning innan något börjar ske, så jag känner mig lättad över den situationen. Men nu är våran Milo äntligen hos oss och jag känner mig omtumlad och väldigt lycklig.

Detta känns så självklart och jag är mycket mer bekväm med barn nummer två. Med första kände jag ofta press och även lite stress över situationer man egentligen inte behövde känna, men första barnet är ju en himla stor omställning och även helt nytt. Det är inte riktigt vad man förväntar sig, tyckte jag iallafall. Det jobbigaste nu blir väl sömnen och all extra packning, utöver det, så är jag mer mogen, bekväm och förstådd över hur det är att ha en bebis. Jag är helt nöjd och har en underbar sommar att se framemot. Det ska blir så kul, när jag väl blir i bättre fysisk form (ja,läs min kropp gör väldigt ont och magen är tung) att få visa upp Milo till alla och få gå på härliga vagn promenader.

Men nu ska jag väl äta något, amningen gör mig vrålhungrig och aptiten är bättre än någonsin, allt smakar riktigt gott.. haha.

Ha det fint!

Milo John Gottfridsson

Huvudvärk

Hej igen. Nu har jag inte skrivit på ett bra tag och det har inte känts av, tydligen så har tiden gått fort, trots att jag nu ligger i vecka 40+4 altså 4 dagar över beräknad dag. Tråkigt, men det är nu så nära.. Jag väntar spänt!!

Uppdatering under de senaste veckorna. Jag har försökt att inte kolla för mycket mobil, tv och sånt som påverkar huvudet eftersom jag haft en jäkla kraftig huvudvärk, som pågick i hela 3 veckor. Det var jäkligt ansträngt, men nu mår jag prima igen och det som istället känns tungt är kroppen. Men hellre det än ständig huvudvärk, då jag blir könsligare och det har påverkat min vardag. Sen i vecka 37 fick jag lite järnbrist, så jag har fått tabletter och även gjort akupunktur. Det har verkligen hjälpt och nu väntar vi bara efter lillens ankomst.

Jag märker att många väntar eftersom jag får jämt och ständigt sms/samtal om han har kommit än. Så jag märker hur många som längtar utöver oss. Kul att även han blir en omtyckt liten krabat! Namn har vi också till honom, vilket vi kom på förra veckan, det blir en liten Milo John Gottfridsson. Milo som tilltalsnamn, John efter Jims farfar och Gottfridsson efter Jim, det känns så himla rätt och vi är bara allmänt lyckliga.

Nu ska vi äta middag, det blir kycklingben, pasta och sallad. Vi hörs.

Här nedan är en blandad kompott av bilder från de senaste 3 veckorna. Det är mycket mer som har hänt, men man fotar ju inte exakt allt.

Sista ultraljudet

Då var det sista ultraljudet färdigt och jag behöver inte gå för att kolla honom på det sättet mer, han är som sagt större än beräknad vecka. Men som kvinnan denna gången sa, så hade han inte växt lika fort, så det är bara att vänta ut tiden. Skönt det! Jag är i vecka 36 och pojken väger 3100 gram, är 50 cm lång redan, med ett huvudomfång på 33 cm. Så han är en liten bamse där inne.

Själv har jag gått upp 20 kg och fick sagt, att jag borde börja tänka på vikten. Blev lite paff eftersom jag inte trodde att man säger så till en tidigare normalviktig tjej på 60 kg. Jag förstår om är överviktig sen innan och bör tänka mer på det då, men detta kom lite som en chock. Eller så kanske jag har fel? Gick upp 22kg i min första graviditet, så jag har en tendens att gå upp mycket, men allt försvann efter 5 månader. Ajja, jag lär ju inte precis sluta äta, aldrig.

Men annars såg allt bra ut, hjärtljuden var fina, värdena lika så. Dock har jag börjat få magsyra och det är inte alls skönt, tröttheten är också där och det är tungt. Precis som det ska, haha.

Från det ena till det andra, så gjorde vi en ny gipsmage på pojken. Nellie gjorde vi 2014 i vecka 35 och pojken nu i måndags i vecka 36. Den blev fin och nu känns den där lilla ”tomheten” hel. Det känns helt att snart vara fyra i familjen och kunna hänga upp gipsmagarna. De skiljer sig en del och jag är större med lillebror i magen, än med Nellie.

Vi hörs.

Tisdag

Då var det tisdag idag och igår var jag på min fjärde mammagrupp. Jag vet redan hyfsat mycket, men absolut inte allt, då jag aldrig varit på mammagrupp förr och det är mycket nytt jag får höra/lära mig. Men det är kul/spännande och jag börjar skapa nya relationer. Jag tror dock det blir lättare att lära känna varandra, när man väl fått sin bebis. Då ska vi träffas på träningar med bebis och andra roliga aktiviteter. Allt detta börjat från och med att bebisen är 12 veckor gammal. I Tyskland tycker dem att man ska ta det lugnt med sin bebis, de första veckorna, vilket jag förstår.

Det är mycket som händer och jag har hela tiden något att göra. På vardagarna fixar jag lugnt i hemmet, handlar, har mina mamma träffar, är ute och går mycket, fikar och umgås givetvis med mitt barn. På helgerna gör vi små utflykter och träffar alltid folk, vi har så goda vänner här och känner oss nästan som hemma. Det är Så mysigt att man inte bara sitter och glor och ändå har mycket att göra, för tiden går liiiiite snabbare. Hmm, trots det är jag ändå lite rastlös, jag lever nog med att känna mig lätt rastlös haha. Men snart lär jag inte alls tänka på det när bebisen kommer och jag är fortfarande trött på att vara gravid.

Angående min gravid status.

Känner mig tjock och allmänt tung, det är jobbigt att gå för långa promenader då bäckenet och ryggen värker. Jag längtar så mycket att tiden känns hyfsat långsam, trots mina aktiva dagar. Jag är givetvis MYCKET tröttare och det blir inte bättre ju längre tiden går. Om jag ska förklara det tydligare, så blir jag lätt energilös och andfådd.

Jäklar vad jag är sugen på att hoppa studsmatta, bada, ha vattenkrig, springa, sova på magen/ryggen, äta mycket sushi, ha sommar, träffa familj/vänner i Sverige och bara vara aktiv, som jag alltid brukar. Nellie längtar väldigt mycket efter lillebror (vi har fortfarande inget namn) och MITT vanliga, roligare jag har hon sagt. Jag förstår henne helt, för jag är ganska tråkig just nu, med lite energi och förhindrad till att göra allt jag vill. Men nu är det inte långt kvar och jag får både en ny familjemedlem, vilket är det bästa och all tyngd/smärta försvinner! Tjohoo.

Ha en fin tisdag, här är det soligt idag.

Helgen

Denna helgen har varit väldigt rolig och händelserik. Vi har haft planer inför min mammas 50 års dag, vilket egentligen är på tisdag, MEN Jim hade en helt ledig helg och kunde vara med. Så vi valde det några dagar tidigare. Min mamma hade inte en blekaste aning och trodde bara det skulle vara hon och pappa som kom på besök, men när det kom fredagkväll, så stod min syster med barnen bakom hörnan och hoppade fram.

Det var första överraskningen.

Dagen efter, tog vi med henne till frukost på stan, där hon även fick presentkort på behandling och sedan en shoppingtur på stan. Efter det blev det bara hem om, vila lite, klä upp sig och vidare ut på restaurang, där det var ett uppiffat bord av våra makedonska vänner. Givetvis ska de alltid göra allt så himla fint. De hade fixat med ballonger, fina ljus, tomtebloss osv. Maten var som alltid lika mycket och man hade ungefär kunnat äta sig mätt på förrätten, haha.

Efter vi varit där, fick min mamma gott vin av dem i present och alla var nöjda och glada. Nu har min syster med barn åkt hem och mina föräldrar ska stanna här tills på onsdag och hjälpa mig med att rensa/sortera på vinden och pojkens rum. Min mamma har dock varit i full gång hela dagen idag och jag har mest suttit och sagt vad ja vill ha och inte, hon är en riktig fixare och grym till hjälp. Det händer aldrig annats att JAG sitter, hjälper, sitter, hjälper, men min energi tar slut typ direkt och jag är så tacksam för all hjälp.

Pappa och Jim har också varit till så stor hjälp och burit en massa, tur jag har dem. Sen är Nellie väldigt glad med besök, då får hon extra uppmärksamhet och mamma sitter alltid annars, flera timmar på rummet med henne och läser böcker, leker, pysslar osv. Imorgon ska mormor och morfar lämna henne på förskolan och hon är otroligt stolt. Hon ska visa dem allt och de ska också få vara med på barnens morgon/sång stund.

Nu ska vi bara slappa framför tvn efter en hektisk dag, som avslutades med uno och hemmagjorda semlor av mamma.

Ha det bra.