Godmorgon

Vilken härlig vecka vi har haft och snart är den också slut. Jag kan helg ärligt säga att dessa 4 veckorna har varit de mest intensiva och snabbaste veckorna i mitt liv, jag kan inte förstå att Milo redan blir en månad på söndag, jag hinner knappt blunda.

Lille Milo är väldigt närhetsberoende, vilken absolut inte är konstigt, men han kan inte ens läggas ner, för då vaknar han direkt och ska upp i famnen. De första två veckorna la han fint i vagnen och sov 3 timmar i sträck, men sen hände något och han vill bara vara omfamnad. Sen jämför jag lite med det fösta, vilket man inte ska göra, men Nellie har alltid varit så himla bra på att sova. Hon älskade vagnen, det räckte att man stack ut den där ute, så slocknade hon. Hon var även mer aktiv bebis och ville absolut inte mysa i famnen. Milo är lugnare och mysig, medan Nellie var en aktiv bebis som snabbt skulle fram i utveckligen, vilket man förstår idag. Hon är så himla duktig, klok och framåt min ”stora” tjej. Men Gud vad jag älskar mina undebara barn.

Till något annat, så var vi på masterexamen fest för Sara, det var trevligt och det blev tillslut som ett stort dagis, med så många barn från åldrarna 0-10 tror jag. Nästan alla vuxna som var där hade två barn. Men det var kul och vi hade det skoj.

Igår fick vi en härlig familjetid på Legoland och Nellie lös upp som solen, när hon fick höra att vi skulle dit. Hon har ju pratat om det hela året och äntligen blev det av. Vi väntade Nämligen på mig, så jag också kunde åka massa , så himla kul hade vi. Nellie har även kommit upp i längden där hon får åka det mesta, med vuxet sällskap, så vi sprang runt där i ett strålande, varmt och fint väder. Det blev lite svettigt, då vi fick bära runt på Milo, som vaknade upp exakt varje gång vi skulle lägga ner honom i vagnen. Jag sa det till Jim, att man lika bra kunde skippa vagnen, men när vi väl tänkte efter, så gillar han vagnen bättre när han är mätt och pigg. Så där la han och ”pratade” mellan stunderna, så vi fick vila armarna, haha. Men jag njuter av närvaron, för snart är den puts borta.

Snart åker Jim iväg med landslaget och är borta från lördag till nästa måndag, över en vecka. Jag är lite nervös faktiskt, det är ändå nytt för mig med två barn, ensam sämre sömn, lämning på dagis, aktivitet, Milo på armen, utan någon avlastning. Visst, Nellie kan säkert vara hos några kompisar, så det är skönt att hon får leka av sig lite, jag vill bara hennes bästa. Men jag tror ändå det kommer gå så fint det kan.

Ha en underbar dag!