Ursäkta dålig uppdatering, men vad roligt att allt fler följer mig här på bloggen. Hade varit skoj att veta vem ni är, man vet ju vissa men dock inte alla.
Dagarna går undan, Nellie är en glad liten prick, som vill väldigt mycket är nyfiken och ska pilla på allt. Helt ärligt, så har hon egentligen inte varit så gnällig som jag uttryckt mig, jag är bara sjukt känslig för bebisskrik och reagerar starkt på det minsta tjut, vilket resulterar till världens undergång när det håller på i 20 min, haha. Har alltid ogillat bebisskrik och varit otroligt känslig för just det. Men vissa dagar är allt på topp och vissa dagar sämre, precis som med oss vuxna. Vi människor är som berg och dalbanor, tyvärr. Men hade alla dagar varit perfekta, vad har man då att längta efter? 😉
Idag var Jag och Nellie på match, det gick bra. Hörselkåporna accepterade hon denna gången (tack för det) annars hade vi fått vända hem igen. Jag tror inte ens hon reagerade på att hon hade dem på sig. Hon satt fint i mitt knä (tro det eller ej) i ca 1h 30 min, alltså hela matchen, plus pausen och sedan blev hon lite gnällig, för att hon blev trött, men somnade. Hon sov i ca 40 min, sen gick vi in i vippen och käkade mat. Självklart skulle hon på maten och försöka dra ner allt på golvet. Men även där satt hon fint, hon gillar när det händer saker runtomkring henne helt enkelt.
En sak som är lite svårt med min Nellie. När vi väl är ute i folkmassor så äter hon nästan ingenting. Hon blir så inne i allt annat och tycker det är spännande, vilket resulterar till en irriterad Nellie, när vi väl ska hem igen. Fastän hon egentligen är hungrig, så fattar hon inte det, förrän man har lagt ner henne i bilen och börjat köra hem. Nu tänker säkert många ”då är hon väl inte hungrig”. Men jo, det är hon. Aja, hon lär väl sig när hon blir äldre.
Det var väldigt kul att ha med henne iallafall!
Nu är Jim ute och roar sig, välförtjänt efter en fin vinst och jag ska lägga mig bredvid Nellie och sova gott.
Ha en fin kväll.