Korv

Måste hitta denna prylen, häftig sak och de flesta barn älskar korv. Får snart bli sökande efter en ”korvdelare” till Nellie i framtiden. Snabbt och enkelt ju!

Likheter/sjuk

Då har man dragit på sig en förkylning, typiskt! Så nu försöker jag hålla mig långt borta från Jim, så han inte smittas och även göra det svåraste, undvika att pussa på Nellie. Det är faktiskt svårt, eftersom jag gör det nästan hela tiden. Man kan ju inte motstå de knubbiga kinderna, men nu får jag tyvärr göra det.

Jag blir även så seg och är svullen runt ögonen, känns som att huvudet ska sprängas. Jag får lugna ner mitt tempo lite, så att jag tillfrisknar fort.

Det jag även vill säga, är att Jag var inne i vårt gästrum idag. Spenderar bara tiden där när jag städar, annars undviker vi nästintill att öppna den dörren. Där kollade jag på en bild, på Jim och då såg jag verkligen att Nellie är så otroligt likt Jim, när han var liten.

De flesta tycker hon liknar mig, men jag håller fortfarande fast vid att hon liknar Jim mer (när han var bebis) ah, det är så kul att se. Ögonen har hon iallafall fått från mig och lite andra små drag. Snacka om bra blandning 👍

Sagor

Godmorgon. Denna natten har varit ovanlig eftersom jag fått mindre sömn än vad jag brukar. Nellie har varit extra hungrig inatt. Men det blev nästan 6 timmar ändå, fast inte sammanhängande. Får även skylla mig själv, för jag var uppe & kollade tv och Nellie somnade redan 21, så jag hade kunnat få många fler timmar. Ajja, skönt att man kan natta en sån liten krabat och ”hålla kväll”.

Det jag vill komma fram till, är att vi varje dag har börjat läsa sagor för henne. Många kanske tycker det är konstigt, då hon ej förstår ännu. Men jag tycker det är sjukt bra, både för utvecklingen och hon får se mycket bilder. Hon är ju så otroligt nyfiken, ligger raklång och tittar/lyssnar.

Annars letar vi hus/lägenheter/radhus, ja allt som man kan leta efter. För troligtvis ska vi flytta 1 Juni, så vi har två veckor på oss att hitta något. Vi vill gärna flytta fort som möjligt härifrån och uppsägningstiden är ju 3 månader.

Egentligen hade vi kontrakt till slutet av augusti, men hyresvärden tyckte inte vi kom överens, vilket vi verkligen inte gjorde. Vi var dem första som klagat på 20 år påstod han, men konstigt när fönstren inte är täta, fukt, regnar in osv. Tur att någon öppnar sin mun iallafall, själv har jag inga problem med det när jag vet att något är fel.

Ha en bra onsdag!

Mina bästa!

Då var vi precis hemkomna från stan, där det shoppades lite. Jag fick ett par snygga stövlar och en Tommy hilfiger väst av Jim, han tyckte tydligen jag förtjänade det. Jag är så otroligt glad för det! Fast lika glad hade jag varit även om jag inte fått det, jag har ju världens bästa sambo och bebis som förgyller mina dagar till MAX!

Vi tog även en fika, men Nellie blev lite rastlös så vi fick gå runt med henne. Man märker en sån skillnad på när de blir lite äldre och vill vara med mycket mer. Hon VÄGRAR ha huvudet mot axeln längre och vägrar sitta still hela tiden. Vad tusan hände där? Var är min lilla mysbebis som ville ligga still i famnen konstant. Fast det är ju så mycket roligare ju äldre hon blir, det kan man inte ljuga om. Hon är en sprallig, glad och envis tjej, som ÄLSKAR att vara med.

Nellie var även och röntgade höfterna idag, det såg bra ut. Hon älskar att vara hos doktorn har jag märkt, alltid glad och sprallig då, haha! Själv vill man hålla sig ifrån det så mycket som möjligt 😜

Nu ska jag byta blöja, hörde nyss ett brak i byxorna.

Ha det fint alla !!

💗

Obeskrivlig lycka!

Vaccination

Hej! I onsdags fick Nellie sina två första sprutor och ja, det sved till i hjärtat när hon vrålade. Den förta sprutan reagerade hon inte på, men när den andra sattes så skrek hon till rejält. Jag var inte med i rummet, men Jim berättade det för mig och jag hörde även henne enda ut. Så det var inte till någon hjälp att höra skriket.

Till det andra så verkade hon lite smågnällig resten av dagen, typ ingenting passade. Tror det är efter sticken hon fick. Hon var inte skrikig och så, utan gnällde för det lilla minsta. Jag har bara väntat ut tiden, på att hon skulle få sina biverkningar så som feber, ont i magen osv. Usch, hon som haft sina magknip nästan varje kväll innan och som har försvunnit. Tyckte det skulle bli jobbigt att se henne som förr, eftersom hon hade så ont en viss tid. Men nej, hon har inte känt av något alls och det gör mig superglad! Hon är glad och en väldigt bestämd tjej, som vanligt. Pust säger jag, jag borde verkligen lära mig att koppla av lite mer, haha!

Annars flyter dagarna på snabbt och det blir mestadels promenader, ”lek” med Nellie (ska lära henne allt) 😉 och hushållssysslor.

Nu sover hon som en stock, så jag tänkte skriva i ”min första tid” bok.

Ha det fint kram

Dop

Dopet blev bättre än vad jag förväntade mig, det var supertrevligt och Nellie var så lugn och go. Allt blev så fint och jag är så nöjd. Tack till alla som kom och var med på Nellies dop, tack till Hanna och Josefine som sjöng så fint, till Jims syster som fixade tårtan och ett tack till två fantastiska gudföräldrar. Vi vet att Nellie kommer att få en superbra relation till er, med massa glädje och minnen. Jag vill även tacka för alla fina gåvor till Nellie, det kommer användas till max.

Tackkort kommer att skickas ut snarast. Nu blir det en bildbomb i bloggen.

Kram till er!

Gudföräldrarna, Oliver och Daria.

Hanna och Josefine som sjöng ”du är allt jag någonsin önskat”

Min förlossning

Hej och hå! Nu kände jag för att skriva lite om hur min förlossning började, varade och slutade. Jag kan själv tycka att min historia är hyfsat rolig. Men jag kan även påstå att det inte alls var rolig under tiden allt hände, mest så att ni vet.

Som jag tjata över sista tiden under min graviditet, i bloggen. Ni som följer mig, vet att jag nästintill bara klagat över hur tråkigt och jobbigt allting var i slutet.

Jag kan börja med att säga, att jag fick lite hjälp på traven med att få igång min förlossning. Anledningen var, att min moderkaka var nästintill helt utslagen i slutet och kunde ge med sig, vilket hade kunnat resultera till en dödfödd bebis. Som tur är, gör de så otroligt många ultraljud i Tyskland, så i vecka 30 fick jag reda på att min moderkaka var förkalkad. Alla moderkakor blir som sagt förkalkade i slutet, men min var det redan tidigt. De säger att rökning kan påskynda det, men jag var inte ens NÄRA en cigarett under hela min graviditet och skötte allt med kost osv!

Men då fick jag gå på ännu fler kontroller och även göra en annan kontroll, som kollar upp om barnet får upp den näring och syre den behöver. Och det fick hon!

Alla kontroller var superfina, vilket ändå chockade mig lite. Men den sista kontrollen gjordes i vecka 40 (39+6) då hon inte tyckte att moderkakan alls såg bra ut. Imed jag hade gått alla veckor och det bara var en dag, till beräknat datum och INGENTING hade hänt med mig, så tyckte läkaren att jag skulle få hjälp med igångsättning. Allt pga riskerna för barnet. Såklart gick jag med på det, man gör allt för att undvika det värsta och att ens bebis ska komma ut friskt. De hade som sagt stenkoll på mig under alla 10 sista veckorna.

Fredagen den 28 november (beräknat datum) åkte jag in till sjukhuset. Usch säger jag bara, jag var så ledsen att inte jag skulle få föda ”normalt”. Jag ville också känna på att vakna mitt i natten, få förvärkar, känna glädjen att vi snart kan köra in osv. Men nä, jag blev istället inlagt och fick en tablett som skulle hjälpa mig att få sammandragningar. Jag gjorde kontroller varannan timme och ja, sammandragningarna blev kraftigare hela tiden, men inte alls smärtsamma. Jag kände bara att jag ville dra ifrån sjukhuset men ändå stanna kvar, för bebisen skull. De sa att det brukar ta 3 dagar, men kunde ta upp till en vecka innan allt kom igång. Fy tänkte jag och höll tummarna på att det skulle gå fort som f*n.

Jim var hela tiden hos mig och höll mig sällskap. Han muntrade verkligen upp mig. Utanför sjukhuset fanns ett fik som jag och Jim gick till, för att äta något och ta en kaffe. Fredagen var så lång, ingenting hände och jag kände bara att detta kommer säkert ta hela veckan.

Under lördagmorgon så var allt som vanligt och jag fick ännu en tablett. Jim var där hela dagen med mig igen. På eftermiddagen skulle vi ta en fika runt 15 och bara fördröja tiden. Det var fullt med folk på stället och jag kände bara hopplöshet och tänkte att lilla Nellie inte vill ut. Och det hade bara gått en natt, haha!

Helt plötsligt hör jag något klicka till, jag hoppar upp och slår i bordet. Tyvärr råkade jag ha gråa byxor på mig och kände hur vattnet rann ner längst benen. Fy tusan vad jag blev snabb i benen, vi satt nästan längst in och jag rusade ut i full fart som en pingvin ( ja, folk glodde och jag brydde mig inte) . Jim skrek åt mig att springa ut åt höger, men jag sprang ner mot toaletterna och sedan åt vänster. Jim blev av med mig en kort stund och jag sprang runt som en förvirrad höna. Sen hamnade jag åt rätt håll. Jag hade inte börjat få värkar ännu, men blev helt ställd när vattnet hade gått. Ca 30 min senare (15.30 ) fick jag så jäkla kraftiga värkar, de blev så intensiva att jag trodde jag skulle dö! Fy tusan vad ont det gör. Jag hade inte ens börjat öppnas och kände att världen skulle gå under.

Helt plötsligt ångrade jag allt, jag ville inte föda längre! Jag skrek åt Jim att han skulle fixa kejsarsnitt så fort som möjligt. På mindre än två timmar hade jag ÄNTLIGEN öppnats 3 cm och då skulle jag få Epidural. Men då skulle de börja förklara hur det gick till ( jag sket mest i vilket och ville att det skulle gå fort, så jag nickade ja till allt) Det värsta var, när man skulle sitta stilla med världens hemskaste smärta, samtidigt som de gav sprutan i ryggen. Trodde jag skulle avlida den minuten, som kändes som en evighet. När sprutan väl började verka, så tänkte jag bara ”ah,detta var ju inte så hemskt” så jag började äta mackor, mådde super, vad nöjd och drack te.

Efter knappt två timmar igen kände jag att jag ville krysta eller ”trycka” på. Jag hade ju inte alls ont, så jag trodde bara det var normalt. Men barnmorskan kom in, kollade mig och sa att jag var helt öppen och att bebisen var påväg ut. Snacka om att det gick FORT. Smärtstillande medlet gick ur helt och jag började få så jäkla ont igen. Jag ville ha mer, men fick inte då bebisen var på gång att komma ut. Dock kände jag att jag ville det skulle gå fort, för fy sjutton vad det gjorde ont. Jag bad till och med till Gud vid det tillfället haha! Undra hur det måste låtit i deras öron när jag bad på svenska.
Vrålade som en man gjorde jag också, men som tur var, gick det fort. Tog endast 40 minuter och mitt hjärta var ute 21.40! Allt tog alltså 6 timmar från att vattnet gick.

Puh säger jag bara, många säger att man förtränger smärtan nästan direkt. Men det har iallafall inte jag gjort, en ny bebis får vänta länge innan jag glömmer den hemska smärtan. Förhoppningsvis så glöms det inom några år.

Själv bearbetar jag min förlossning och fattar fortfarande inte att jag klarat av det. Fy tusan vad starka vi kvinnor är, vi är så jäkla bäst helt enkelt!

Det hände så mycket mer, men vill inte gå in för djupt på detaljerna 😉

Nellie kom den 29 November 2014, kl 21.40, 53cm lång och vägde 3800 gram.

Kan säga att det självklart var värt det, för jag har fått världens charmigaste och gulligaste flicka. Jag ångrar inget och älskar min tjej över allt annat. 💗

Nu har jag allt jag någonsin önskat, min fina lilla familj! ❤️👪

Det var allt för mig, ha det gott / Magda!!

Kul!

Vilken härlig helg det har varit! Igår unnade jag mig lite ”ensamtid” = utan bebis och var faktiskt och tittade på Perikles. Det var superskoj! Jim är en sån duktig pappa och tog ansvar för Nellie under kvällen och halva natten, självklart pumpade jag ut mjölk innan. Kvällen började hos en som heter Emma. Där var 3 andra tjejer till (väldigt trevliga), plus min bästa vän och även en gammal bekant. Själv drack jag en cider bara eftersom jag ammar, men man kan ha lika skoj utan alkohol, vilket jag hade. Vid tolv stack vi till ”lite mer” dansade loss, köpte alkoholfri drink och träffade på massa glada och trevliga människor. Jag och Josefine (som även har bebis och också var nykter) hade så jäkla roligt tillsammans, dock är det lite tråkigt att folk puttar så in i h*lvete på en, utan någon anledning. När man är full så bryr man sig inte så mycket, men när man är nykter (som vi var) så vill man bara smälla vissa hårt på flabben. Tror det är hormonerna som fortfarande spökar efter graviditeten, haha! Men utöver det så var kvällen/natten grym.

Jims otroligt goa pappa, hämtade mig på natten så jag slapp att gå hem. När jag väl kom hem, så såg jag mina två älsklingar tillsammans i sängen. Kan säga att jag inte kunde sluta le, för det såg så himla gulligt ut och man inser verkligen, att det är det finaste som hänt en. Fy sjutton vad jag älskar det livet jag har nu!

Nu är vi påväg hem till Tyskland igen. Jag skulle egentligen stanna kvar till nästa vecka, men plötsligt kom det upp att vi skulle fixa viktiga saker. Tyvärr, men det måste ju göras… Tycker det är lite synd, då jag planerat att fixa lite saker med Jims mamma och även träffa min syster med syskonbarn och även öva inför sången till dopet, med mina vänner.

Vi ska iallafall till Sverige igen på fredag och ha dop på söndag, sen blir det hemfärd igen på måndag. Då blir det inte besök förrän i sommar igen.

När vi kommer hem så blir det bara lungt, för jag är hyfsar trött efter all dunkande musik och 4 timmars sömn.

Ha en bra söndag / Magda

Pappa Jim var även och kollade handboll med Nellie. Hennes första handbollsmatch 👶😄