Då är jag i vecka 30 och har ”bara” 10 veckor kvar, eller fler om jag går över, vilket jag verkligen inte hoppas. Varit lite nervös i veckan, då jag en dag inte kände några sparkar under hela dagen, förrän på kvällen. Hon har ju varit helvild annars. Men det går i vågor och jag har ju sprungit runt med syskonbarnen, så har kanske omedvetet inte tänkt på det. Men tösen sparkar inte lika ofta under en dag längre, fast när hon väl gör det så är det riktiga karatekickar jag får och det gör ont. Känner även hur hennes fot/hand/arm eller vad är hon trycker ut, väldigt tydligt. Känns nästan som att jag kan greppa tag i henne genom huden, så hårt trycker den lilla busen. Hur tusan kan de små fossingarna vara så små, men så starka!! Längtar tills jag kan få pussa dem och mysa med henne, dock vet jag att jobbiga tider dyker upp också, men det tar jag då.
Jag har växt ännu mer på magen och det fortsätter såklart, har även svullnat lite här och där tycker jag. Känner mig ungefär som en pingvin, vet ju kanske inte riktigt hur de känner sig men de ser ju klumpiga ut.
Har även blivit extremt trött, så när jag vaknar på morgonen, då vill jag bara sova vidare. Jag hade nog kunnat sova till eftermiddagen, ut och gå en timme och sen sova igen. Men det funkar inte att sova så mycket, man får bara huvudvärk och blir uttråkad. Denna trötthet började komma sen jag kom till Sverige igen. Det är bara att kämpa emot, vilket jag gör.
Nu ska jag upp ur sängen, käka mackor, bege mig upp till mina syskonbarn och Ikväll blir det god mat, hemma hos Josefine och Caj.
Ha en fin dag / Magda
å
mittliviett.wordpress.com 