Sjukhuset

I onsdags trodde jag att det var niferex ( järntabletterna) som ställde till det för mig, med bla kräkning, magknip/smärtor. I torsdags hade jag inte alls så ont men istället blev jag mig yr och hade ont i tarmarna, kändes det som. Jag ringde sjukhusrådgivningen och de hade sagt att jag skulle ta mig till akuten. Men jag tvekade eftersom jag ändå tyckte det hade blivit bättre. Så pappa tvinga ner mig istället. Lika bra att kolla ändå! Jag berättade som det var, blev insläppt direkt och fick ta en massa prover, då det visade sig att jag hade någon inflammation som de inte visste. Fick även göra ultraljud och kolla så bebisen mådde bra och att allt utöver stod rätt till. Det gjorde det. Jag blev i alla fall inlagd och jag hatar att ligga på sjukhus. Fick även ligga bland tre andra vilket jag ogillar ännu mer. Dagen efter var smärtorna kvar, fast ännu mindre, vilket ville få mig att åka hem igen. Men tydligen rörde det sig om blindtarmen, så fick bli inkallad på operation. Det kändes mer som att jag var lite gasfylld just på höger sida. Det enda jag minns var att jag blev så otroligt snurrig av gasmasken, sedan vaknade jag upp nyopererad. Jo, det var faktiskt blindtarmen som hade börjat bli inflammerad, så just nu är jag glad över att jag åkte in. För hade jag väntat och den spruckigt, så hade det blivit ännu mer komplikationer för mig och bebisen. Allt gick fort och det ser fint ut, men jag har så jäkla ont överallt. Fast det är inte så konstigt, alla operationer gör väl ont efter. Fick en del besök under tiden efter operationen, fast var helt groggy haha. Nu har jag ett mindre problem att tänka på, kan man väl säga. Jag åkte i alla fall hem några timmar efter och det var ok. Två- tre dagar till så släpper förhoppningsvis det värsta. Det händer alltid något när jag kommer till Sverige, tyder nog på att det ska vara så.

Ha en fin lördag alla / Magda 🙂